januarikyla och snötäckta tak
delar med mig av lite blider från vinteräventyret i narnia med min håriga lillebror. han älskar snö, mest av allt. jag fick totalt lyckorus när jag såg att det snöade ute förra veckan, jag hoppade och skrek som en liten liten flicka. inget kan hindra glädjen som uppstår när man ser snöflingor falla från en molntäckt himmel, som sedan, på löpande band, lägger sig som ett vitt täcke över staden. ett kallt men samtidigt varmt täcke...
...som både kyler och värmer staden. glädjen fylls åter. nu sådär tätt efter att julen städats ut. detta är det bästa. vardagen bir lite mer spännande nu när snön ligger på marken. man vet aldrig hur dagen kommer sluta. en vurpa på cykeln kanske? en snöboll i nacken? eller en varm välförtjänt kopp te i sin varma säng, med favoritserien på. vad säger du om det? jag tycker i alla fall att det är en av höjdpunkterna i januarikylan.
här har ni honom. min alldeles egna håriga lillebror. Akilles heter han. en riktig krigare. i varmt och kallt. jag älskar denna bild på honom. jag älskar hur hans chokladbruna ögon genomborrar mitt hjärta på ett ömt sätt. Olivia, snälla snälla snälla kan vi inte kasta liiite mer snö? han fullständigt älskar det. han är verkligen som ett barn på julafton när han skuttar runt i snön.
ser ni den svarta pricken där borta till vänster? det är han, i betydligt snabbare tempo än sin matte.
narnia. narnia. narnia. narnia. narnia. narnia. narnia. narnia. narnia.
hur kan man vara så söt?
_____________________________________________________________________________________________________________________
idag var jag och min far ute och övningskörde. vi begav oss till Getterön, där skulle jag egentligen lärt mig hur jag hanterar en sladd-situation i snön. men så blev det icke, med tanke på att varenda liten kvadratmeter i hela stan är sandad. men jag fick i alla fall tagit ett par fina bilder. konstigt nog fick platsen mig att tänka på sommaren. eller, så konstigt är det inte egentligen. det är ju här man hänger.
det är här man återförenas, gamla som unga. ifrånflyttade vänner som hittar tillbaka och gamla vänner som gått i ide i staden. det här är knutpunkten. det här är platsen där volleyboll liras, där kubbpinanr flyger, där allt blir sandigt, där kaffet dricks, där glassen smälter, där sanden yr, där värmen är. det här är Varbergs hjärta.
men sakta i backarna, det är ju inte sommar ännu. nu är vintern här och snön knastrar under skorna. visst är det härligt? nu är det bara den där frostiga känslan som saknas. den där kylan som gör att snoret fryser. äckligt? nej, bara mänskligt.
jag säger ett, kroppen säger något annat. i fyra dagar har febern blutat på. vare sig jag vill eller inte. men nu får det vara nog. det får helt enkelt bli en dag hemma i sängen imorgon. vi får hoppas att en kopp te och en film, plus lite tabletter och nässpray, botar febern och förkylningen. det kanske är precis vad jag behöver, en dag hemma till att skämma bort mig själv. ingen annan utom mig själv. ja, så får det bli. imorgon ska fokus ligga på mig och jag och näsdukarna ska bli ett på nytt. med dessa orden säger jag nu godnatt och jag önskar er alla en fortsatt härlig vintervecka. en sista sak bara, jag citerar min vän:
"i veckan som kommer kan du, som förslag, försöka ge minst en komplimang till någon varje dag. tänk, du kanske gör någons dag, vecka eller månad?"
Kommentarer från er söta läsare.
» Melinda/Felicia
JÄTTE FINA BILDER!! :D DUKTIG DU ÄR
Svar:
Olivia Gustafsson
Trackback
